Det finns ingen framtidstro bland byggnadsarbetarna längre

  I dagarna presenterades en utredning om arbetskraftskapaciteten inom byggsektorn, som går genom ett par saker som visst är värda att fundera över, men som ändå noga undviker andra mer akuta saker ute i verkligheten. Premissen var att år 2000 byggdes knappt 20 000 lägenheter av 225 000 anställda. 2016 har 64 000 nya lägenheter påbörjats av 315 000 anställda. Mer än dubbelt så många lägenheter utan att dubbla arbetsstyrkan etc. Ja, ni kan läsa själva här

  Och sen diskuterar man fram och tillbaka hur man ska få en större rusning till byggsvängen för att täcka det behov som ovedersägerligen kommer att finnas om ett par år, när de byggjobbare som dragit nytta av alla avtalsframgångar går i pension. Här diskuteras kvinnor, nyanlända etc som potentiell arbetskraft.

  Men man missar en sak, som alltid varit jävligt viktig i byggsvängen - nämligen att vi varit stolta över vad vi gör, att vi uppmuntrat unga människor att bli byggnadsarbetare. Men vi gör inte det längre.

  Jag skulle inte säga åt en ung förhoppningsfull idag att hoppa på byggsvängen. Min egen grabb säger till mig att "farsan, du hade det bättre för tie år sen". Jag känner ingen byggnadsarbetare som idag med glädje skulle uppmuntra sina barn till en karriär i spikande och betongblandande (jag är väl medveten om att det finns en massa andra yrkesgrupper, men ni fattar vad jag menar). Jag skulle inte säga åt en flykting att "välkommen till byggsvängen - här är det kul stämning, roligt jobb och trygga förhållanden". Jag skulle inte säga åt en ung tjej att bli byggnadsarbetare - inte för att det är en för jävlig stämning utan att för att utanför de stora rikstäckande företagen blir arbetsmiljön allt sämre, jobbet tyngre och tyngre - vi släpar på 1200 skivor på jobbet nu, tack för det alla jävla brädgårdar - och det vi kallar stöd - kranar, vagnar, lyfthjälp etc - ses numera som minusposter i bokföringen. Jag skulle inte säga åt nån att förstöra kroppen på ett par år med handhållen bilning i timmar, eller skjuta tusentals spik i glespanel. För så ser det ut.

  Det HAR blivit sämre. Den som säger emot är välkommen att resa runt på osnygga arbetsplatser i hela jävla landet med mig, så ska jag visa vad jag menar. Och då har vi inte ens nämnt den ständiga otryggheten, där uppsägningsmolnet seglar varje natt. Där seriösa företag, som gör rätt för sig, förlorar upphandlingar gång efter gång mot företag som helt enkelt skiter i allt ansvar - allt medan berörda myndigheter tittar åt ett annat håll.

  Unga människor vill inte välja arbetslöshet. Är man byggnadsarbetare får man det på köpet. Det tragiska är att det har gått bakåt - för femton år sen kändes det som det gick framåt, det fanns en levande diskussion om arbetsmiljö, om medbestämmande. Så är det inte idag. Idag är det bara att bära tungt, för det finns nån annan som kan ta ditt jobb annars - om man då inte jobbar på de stora rikstäckande företagen som tammefan alltid ska symbolisera byggsvängen när lata journalister ska göra nåt om oss.

  Varje dag, varje rast gnälls det om det här i bodarna. Nu finns det i och för sig de som lite snett leende påpekar att byggjobbare alltid gnällt - det var alltid bättre förr - och det äger sin riktighet, men det här är nåt annat, nåt djupare. Det här är en förändring som genomsyrar alla led i produktionskedjan - att det är otryggt och att man kanske skulle hitta på nåt annat innan man står där femtiofyra år gammal med värk i kroppen och en tinnitus som tammefan kan väcka grannarna när den är på det humöret, och inte kan nåt annat.
 
  Så länge det ser ut på det viset kommer det att saknas folk i byggsvängen, sanna mina ord. Sen kan ni dra vilka andra slutsatser ni vill av rapporten.

 


Det finns hopp för humanismen

  Precis när det mesta kändes tröstlöst efter en jävla höst där dumheten gjort sig bredare än nånsin (jo, det har den, med Trump och nazistdemonstrationer och riksdagsomröstningar) och man nästan känt att "Nä, nu får ni klara er själva - jag klarar mig alltid men varsågoda att ta alla konflikter med chefen själva" så kommer två glimtar i mörkret, och de hör samman.

  I presidentvalet i Österrike vinner en fd miljöpartist över en tämligen otäck högerpopulist, och vinner dessutom klart. Exakt varför Alexander Van der Bellen vinner över Norbert Hofer kommer garanterat en massa politikproffs att analysera till uttråkning de närmaste dagarna men en sak vet jag, efter att ha haft lite kontakt med folk i Österrike - det har funnits ett engagemang mot Hofer som fått med fler än den vanliga politikskocken. Vanligt folk som dels ledsnat på högerpopulistens lögner (det är lögner) och dels varit rädda för hur saker skulle utvecklas om han fick makten. Helt vanligt folk. Som organiserar sig.  Jag ser ut spindoktorerna sätter upp fingrar i luften och ser förvirrade ut.

  I Sverige har en skara vanliga människor av alla de olika sorter tröttnat på den hårda tonen - näthatet i Sverige är mycket tuffare än på många ställen i världen - i sociala medier och därför beslutat att agera tillsammans. Man går in i olika trådar på de mest märkliga ställen och tar resolut över trådar där rasism och kvinnohat och människoförakt fått flöda fritt.

  Det finns ingen särskild politisk inriktning på det här gänget, som samlas under hashtaggen #jagärhär, utan här finns hela den politiska skalan. Ja. nästan - ni kan ju tänka er vilka som inte finns där, för även om jag känner två Sverigdemokrater som klarar av att föra en politisk debatt utan att kalla mig "hora" eller vilja döda mig, så är de inte många i den här gruppen.

  Vanliga människor. Som samlas kring en fråga. Som gör skillnad. Som visar att nätmobben i Sverige inte är så stor som den verkat, alla dessa fejkkonton och hatsidor till trots. Som visar att anständighet inte är en partiskiljande fråga. Som naturligtvis ger samma spindoktorer gråa hår.

  Sånt ger mig hopp. Kan Österrike så kan vi

Vakna byggnadsarbetare! SD har inte gjort ett skit för oss.




 Det är dags att ni slutar tro på Sverigedemokraterna där ute i bodarna nu. De bara snackar, lurar er att de är på er sida och sen säljer de sig till arbetsgivarna så snabbt de kan. Nu senast i onsdags när de tillsammans med borgarna röstade ner ett förslag om att alltid kunna kräva anständiga villkor vid offentlig upphandling. Mer om det här. Läs i synnerhet vad SDs ekonomiske "talesperson" sa: "det är viktigare att stödja olika förslag som gynnar näringslivet och "socialdemokraternas lagförslag missgynnar näringslivet". Vilket är rent galet - svenska bolag behöver ju för fan skyddas mot lönedumpare och halvkriminella.

  Fattar ni det? Alla ni som sitter och svär över utländsk lönedumpning i kojorna - här fanns ett färdigt förslag för hur man skulle kunna sparka ut de värsta skurkarna, och hamna på nivåer där vi med våra löner är konkurrenskraftiga - och det röstade SD ner tillsammans med borgarna.

  Hur tänker ni? Läs det här noga nu - SD har ALDRIG gjort ett skit för byggnadsarbetare. Inte nånting. De har tvärtom röstat ner en radda förslag som skulle vara jättebra för oss, och för all del för andra jobbare också. De ser bara oss som lättlurad kanonmat.

  Det kan vara bra att ha det i bakhuvudet när ni sitter och svär över "utländska terrorister" eller "kulturberikare" som ni läser om på de anonyma fegisarnas favoritplatser, Avpixlat, Flashback eller FriaTider och allt vad det heter. Eller rättare sagt - ni måste för höge farao börja tänka på det.

  Våra löner? SD skiter i det. Ackord? SD skiter i det. Arbetsmiljö? SD skiter i det. Anställningstrygghet? SD skiter i det. De vill bara ha era röster för att kunna förhandla med borgarna. Inget annat. Absolut inget annat. Hur svårt ska det vara att förstå?

  Det är dags att vakna nu. kamrater!!! Hög tid!!!




Bilden? Reklam som just nu skickas runt till byggföretag i Sverige. Vilka som ligger bakom är oklart, adressen går till en kontorsfastighet i Helsingborg. Det här är vad ni får nu - tacka SD för det.

Edit kl 19.41. Om ni vill ha er kommentar publicerad - KR, jan och allt vad ni heter - så är ni så goda och står för era inlägg med ert_riktiga_namn. Jag accepterar inte anonymitet i detta vedervärdiga landskap av maskerade tyckare och förtryckare. Yttrandefrihet kräver också att man står för sina åsikter.