Under sommaren frodas svartjobben i byggsvängen.

  Jo, så här var det - under sommaren ville Svensson bygga om, och eftersom han (det är oftast en han) ändå ska tillbringa ett par veckor på landet skulle det ju vara bra om man äntligen fick ordning på det där köket/badrummet/uteplatsen. Sen är det ju själve fan att seriösa byggfirmor både envisas med att ge sin personal semester under sommaren, och dessutom inte kunna rycka ut med tre dagars varsel och full styrka. Tänkte Svensson.
  Men det går ju att ordna ändå, som grannen Bergström sa, som hade låtit bygga om sitt kök/badrum/uteplats förra sommaren medan de själva varit på landet/utlandssemester i ett par veckor. Grannen hade kontakter.

  Sagt och gjort. Samtal ringdes, folk kom och tittade, ritningar gjordes upp, man kom överens om pris. Svensson hade hört att ROT-avdraget skulle minska men byggaren - överviktig man med oupphörligt ringande telefon - sa att, det kan man alltid ordna. Varpå Svensson raskt förstod - för han var ju ingen dumskalle, civilekonom/dataprogrammerare/tjänsteman som han var - att om man inte frågar för mycket och inte ser så mycket så kan man få alldeles väldigt mycket byggande för alldeles väldigt lite pengar. Långt mer än ROT-avdraget. Som de givetvis skulle nyttja ändå. Givetvis.

  Priset var OK. Lite dyrt, men när Svensson frågade bekant i branschen fick han klart för sig att det nog ändå var billigt mot vad det hade kostat om han nyttjat nån av de där firmorna som lät personalen ta semester och som inte kunde komma på direkten. För det är ju svart, det begriper du ju, sa bekantingen i branschen - så billigt kan du inte få det om det är vitt.

  Vafan. tänkte Svensson. Man vill ju göra rätt för sig. Men det var ju jävligt dyrt att betala vitt. Hur mycket tjänade de där snickarna egentligen? Tänkte Svensson som själv hade studielån upp till öronen, och hursomhelst var det ju säkert utlänningar som skulle bygga om, och de behövde ju inte så mycket. Tänkte Svensson. Det var nog bäst att vara på landet under ombyggnaden, så man inte behövde ha så mycket kontakt.

  Man köpte material på byggvaruhus - och helvete vad dyrt det var, tänkte Svensson, och hade inte minsta dåligt samvete för att de som byggde om kanske skulle få väldigt låga löner - och bytte nycklar och skrev ansvarsförsäkringar, och drog fram ström och ordnade vatten (ytterligare en engångspost som också var väldigt billig men nu aktade sig Svensson för att fråga), och på lördagen skickade han fru och barn till landet i den ena bilen. För på måndagen skulle det hela dra igång och han behövde flytta möbler och täcka över saker hemma.

  På måndagen kom en buss med några slitna själar. En pratade lite svenska, de andra rökte och såg ointresserade ut. En halvtimme senare kom den svenske entreprenören, han med den ständigt ringande telefonen, och ytterligare en timme senare satt Svensson i bilen, den andra bilen, den lilla som hustrun brukade köra, på väg till landet. För säkerhets skull hade han bett svärfar svänga förbi ett par gånger under veckorna för att ta in posten, och kolla att allt flöt på.

  Nu skulle ju jag som fackligt aktiv vilja skriva att det gick åt helvete. Att det blev tokfel i byggnationen, att saker inte blev som avtalat, att Svensson blev blåst. Men så är det inte. När Svensson kom hem efter två veckor var ombyggnaden klar, golvet lagt, väggarna målade, elen fungerade. Inget var stulet eller förstört. Det låg lite byggsopor kvar bakom garaget, och hustrun sa att de nog nyttjat husets toalett, trots löfte om motsatsen, men det var liksom inget att bråka om.

  - Du vet, vi fick tre för priset av en svensk byggjobbare, sa Svensson till grannen Pettersson, när de pratades vid över häcken senare i augusti. Klappat och klart. De åt inte ens här, de drack nog bara kaffe och käkade mackor. Och jobbade till åtta-nio på kvällen. Kom hit i arbetskläder.

  Och Pettersson nickade eftertänksamt. Han hade ju tänkt göra i ordning sitt eget själv, för att det var kul - riktiga karlatag att få spika lite hemma! - men hans egen hustru hade ju börjat protestera eftersom hon visste hur det brukade bli med hans projekt. Och priset Svensson fått för hela klabbet lämnade ju mycket marginal för dyrare inredning. Tänkte Pettersson, och bad om telefonnumret.

  Ungefär så här.

  Jag vet inte vad hantverkarna i Svenssons hus fick i lön, men det var inte mycket. Deras chef, om det nu var deras chef för det är ofta lager på lager med företag som pysslar med det här, tjänade avsevärt mer. Mest tjänade naturligtvis Svensson. Att vita pengar skulle bidra till att hans barn hade lärare i skolan eller att hans svärföräldrar kunde få hemtjänst hade han naturligtvis ingen tanke på. Sånt ser man inte, om man inte vill.

  Inte heller ser man usel arbetsmiljö, vidriga arbetstider, obefintlig trygghet. Man måste vilja se för att se det. Och sen vill man inte få obehagliga frågor på gardenpartyt, när man som Svensson, med lite innanför västen, pratade lite för högt om saken, och fick vassa frågor av Lundström, som undrade hur det kändes att bryta mot lagen. Det tyckte inte Svensson om, och det sa han högt till hustrun när de vandrade hem i sommarnatten till sitt nyrenoverade hus. Vafan visste den där Lundström, och Lundström skulle garanterat ta chansen om han fick - för det gör ju alla. Hustrun höll med. Hon brukade ju göra det när han var lite småfull. Varför skulle just de ta ansvar?

Det kan man fråga sig.