Att ha åsikter på nätet är inte politik på riktigt

  Det kan vara bra att komma ihåg det, i dessa dagar av bandhundsliknande skällande på de som tar politiska uppdrag. Jag brukar fräsa det åt folk som slentrianmässigt gnölar om värdelösa politiker: ta ett uppdrag själv då, om du tror att du duger till det. Leta upp ett parti som du kan känna dig hemma i - har du tur är det ett parti som saknar folk till mandaten så det är enkelt att få plats.

  Därefter blir du säkert vald, får gå på introduktioner i kommunal eller landstingspolitik (för till riksnivå lär du inte komma), och fullständigt överösas av papper, rapporter, handlingsplaner, budgetförslag. Och ansvar.

  Och motståndare. Som inte alls är så lätta att tampas med. I synnerhet när du inte kan gömma dig bakom en signatur, eller i tryggheten i fikarummet eller vardagsrummet. Som avkräver dig svar, och som alldeles för jävla ofta är långt mer pålästa och vana och - faktiskt - duktiga.

  Inte heller är ärendena särskilt spännande. Det är cykelvägar, öppettider, kommunala avloppsledningar och regionplaner. Inte alls säkerhetspolitik, eller feminism i det globala perspektivet, eller invandring, eller kärnkraft. Det är tvärtom bara väldigt vardagsnära och konkret.

  Du kommer möta besvikna, förbannade människor. Väljare. Emellanåt kommer du känna dig obehaglig till mods, kanske till och med rädd. För att möta människor som är precis som du var, innan du tog ditt ansvar och tog ett politiskt uppdrag. Arga och förbannade, och hyfsat ovetande om vad politik egentligen är.

  Du kommer möta en partikultur du inte visste fanns. Ibland hysteriskt konservativ, nästan alltid informell. Här finns människor som bestämmer fasligt mycket utan att vara valda. Här finns tjänstemän, tunga av erfarenhet, som kommer förkasta dina förslag efter trettio sekunder med ett smått hånfullt "hur ska du få råd med det där då?"
  Här finns också en icke obetydlig del ryggdunkare och falska vänner.

  Men det hör till. Uppbokad varje kväll vissa veckor, och inte alls med betalning. Största delen av Sveriges politiska liv är fortfarande ideellt, på fritiden, på kvällar och helger. Människor som har helt vanliga jävla jobb vid sidan av. Utan att skriva om det, utan att jaga "klick" på nätet. Som inte kräver en parad varje gång de haft en åsikt hemma på kammaren.

  Politik är faktiskt inte något som bara sker på nätet. Vilket jag egentligen inte borde behöva skriva 2015, men det är tyvärr inte så.

  Du kan ju tänka på det, nästa gång du delar nån idiotartikel på nätet. Nästa gång du drar alla politiker över en kam. Nästa gång du efterlyser att "nån" ska agera, göra något, säga ifrån. Om du själv skulle vara så jävla mycket bättre? Hemma i soffan, framför datorn?

  Kom inte med "jag röstar i varje fall". Det duger inte längre. Det gör faktiskt inte det. Vi lever inte på femtiotalet längre, du har alla möjligheter att påverka, om du bara orkade.






Och jo, jag säger sånt här i verkliga livet också. Till folk som har rösträtt. Jag har skrivit om det också - här till exempel


När brukarna blev kunder gick det åt helvete med skolan

 

Tidsmässigt håller det ihop - att skolresultaten störtdök och det allmänna tjoandet om valfrihet, privata utbildningsföretag etc kommer in in på banan. Plötsligt ramlade pedagogerna ner från sina irriterande piedestaler, och skulle ställas till svars för att de inte levererade barn som kunde lika mycket som de borde kunna.

  Jag är säker på att det nu finns en massa valfrihetsförespråkare som reser sig upp och börjar rya om utvärderingar, forskning och annat, men det här är en högst personlig reflektion, baserad på åratals gnäll från lärare i bekantskapskretsen.

  Lärare som berättar hur de idag måste uppfostra barn, till enkla saker som att lämna plats, visa hänsyn, göra uppgifter de blivit tillsagda att göra. Saker som innan föräldrarna blev kunder, halleluja, var sånt som just samma föräldrar förväntades klara av. Man lämnade en uppfostrad krabat vid skoltrappan, och under nio plus tre år slipade man på de värsta bristerna efter samråd med skolan, eller i värsta fall annan inblandad myndighet (för gudarna ska veta att det inte var ett perfekt system, inte alls), och strax före tjugo hade man en ung självständig individ med acceptabel kunskap om metriska systemet, Asiens geografi eller hur man bankar ihop två träbitar till ett hus.

 Typ.

  Nå det är inte så. Allt fler lärare i min bekantskapskrets, men även annorstädes, berättar om elever som lämnas vind för våg av sina föräldrar när det gäller skolarbetet. Själv har jag en magkänsla av att dagens föräldrar lägger mindre tid på läxhjälp åt sina barn än tidigare generationer. Det finns säkert forskning om det också, men bara det faktum att det finns en marknad för läxläsningsföretag stöder nog den tesen. Och inget ont om den sortens företagsamhet, men att plugga glosor med morsan ger mer än bara ordförrådet. Socialt samspel, emotionella kopplingar, ömsesidig bonding (för att använda ett sånt där ord som Dansk Folkeparti vill skattebelägga).

  Kollegan står för tonårsdöttrarnas mobilräkningar. Den ena skickar 100-150 sms varje dag, under skoltid. Den andra skickar typ 10 i veckan. Den ena har bra betyg, den andra har det inte. Gissa vem som är vem? Andra faktorer oräknade. Folk som säger att det är en icke-fråga borde ta sig en funderare, i synnerhet folk som har betalt för att tycka om de här sakerna.

  Förskollärare i bekantskapskretsen berättar om barn som efter att ha gjort nåt dumt, bara stirrar pedagogen tomt i ansiktet och travar därifrån. Ibland efter att slentrianmässigt ha sagt förlåt, men oftare utan att säga nåt alls. Där konsekvensen är ytterligt långt från fyrtiotalisternas "vänta tills pappa kommer hem!!!" eller sextiotalisternas "gå in på ditt rum!!!". Om det ens finns en konsekvens.

  Själv är jag av åsikten att man ska lära sig saker i skolan. Och då menar jag saker som står i studieplanerna. Skolan ska INTE lära ut att komma i tid, bete dig som folk och gör dina läxor. För det har dagens pedagoger fan inte tid med.
För allt det här kringjazzandet med ouppfostrade barn, till ouppfostrade medleklassföräldrar, tar fokus från de barn som verkligen behöver skolan. De resurssvaga, för att använda ett ord det borde vara skatt på, de ensamma, de osynliga. Att du anser att du är kund, eller att den borgerliga kommun  du bor i också betraktar dig som kund är bara skitsnack. Ni är primärt föräldrar och ska tammefan ta föräldrars ansvar, och inget kund-beställar-utförare-snack  (en av de hemskaste språkliga konstruktioner jag vet) kan ändra på det.

  Jag har inget emot privata skolor, inte alls. Däremot är jag militant motståndare till att stat och kommun inte ska lägga sig i. Här ska ställas krav, här ska utvärderas. Ungar är inte industriellt skapade vinstobjekt, och därför ska vinster i den här branschen kontrolleras jävligt noga.

 Jag är övertygad om att nationens framtid - sedär, där fick vi in det - ligger i god utbildning. Det begriper alla. Nästan alla, måste man säga. Det finns ett parti som faktiskt skriver rent ut att högre utbildning är överskattat, vilket säger en del om bildningsnivån i det partiet. Ni får själva gissa vilket.

  Nästan alla lärare jag känner, och en del andra också, vill främst ha arbetsro. Göra sitt jobb i fred. Men de måste också ges förutsättningar för det. Sluta riva i läroplaner eller kommendera skolor. Men - och det här är ett stort men - om lärarna tror att politikerna ska sluta engagera sig så tror de fel. Den tiden är guschelov över och kommer aldrig tillbaka.
 
  Nej, det är nästan aldrig skolans fel om dina ungar inte får bra betyg. Det är nästan alltid ditt fel. Fundera en gång till om du måste kolla mobilen under utvecklingssamtalet. Om du vet vad klasskamraterna heter. Om du vet vad lärarna heter. Vet du inte det, eller inte vet vilka ämnen ditt barn läser så ska du skämmas.
 
  Och ring inte till förskolan och ljug om att pappa är på väg, Herman, när du precis ska gå in och ha lite "egen-tid" på gymet. Köp inte en plattskärm till bilen så du slipper prata med dina barn när ni reser nånstans. Sätt dig och gör sjuans matte med din ointresserade slyngel. Det mår både du och han bra av.


 

Nej, jag behöver inte vakna. Det är ni som behöver vakna

  Jag blir lite trött när jag ständigt uppmanas att "vakna" och "se hur det är i Sverige".  Oftast kombinerat med lite halvtaskig svenska, särskrivningar och diverse nyheter från de mest bruna av internetsajter.
  Mitt svar är att det är ni som behöver vakna. Istället för att go bananas över IS, eller kriminalitet, eller över påstått svenska traditioner som tydligen ska vara hotade så KUNDE NI VÄL oroa er över klimatet, Putin eller pensionerna. Typ.
  Där har de här som skriker att man ska "vakna" nästan aldrig en uppfattning som är värd att notera. Om det nu inte är invandringen eller islamisternas fel att somrarna kommer bli regnigare, men de kan säkert få det dit också. För övrigt är det väl så att klimathotet inom tjugo år kommer skapa folkomflyttningar som får dagens strömmar att se ut som rännilar. Men det kan man säkert lösa med att skylla på invandrarna och islamister.
  Det är ett jävla visande av IS vidrigheter men att saker händer i Ukraina verkar de här "vakna"-typerna ha missat totalt. Men det är säkert också invandrarnas och islamisternas fel. Liksom att pensionerna kommer att få sämre värde om vi inte börjar knulla till en massa ungar, långt fler idag. För att inte tala om vilka som ska ta hand om di gamla när di gamla numera blir äldre än förr - eller gamlare, som en av de här stjärnorna skrev.

  Men huvudsaken är att vi vaknar. Hela jävla svenska folket måste vakna!!! Låtom oss inte bli förledda av kulturvänstermiljöfackligmupparna, utan låtom oss tillsammans resa vårt svenska anlete ur den svenska myllan och kasta ut inkräktarna. Eller i varje fall tillsätta en utredning. För då! kan vi höja pensionerna, få bättre skolor, mindre laglöshet, kortare sjukvårdsköer samt glass och solsken på sommaren.

  Framförallt ska vi INTE prata om att de rikare blivit rikare, de fattiga allt fattigare. Att skyddsnäten inte är lika täta som förr. Eller att Sverige under sista åtta åren varit en veritabel lekstuga och experimentverkstad för nyliberaler och annat löst folk. Där allt ska lösas med konkurrens och billiga lösningar, och fuck them som ramlar emellan.

  Om detta ska vi INTE tala om vi vaknar. Vi ska bara tala om invandrare, flyktingar, islam, dumma afrikaner och våldsamma araber. För annars är vi PK och står i åsiktskorridoren och hindrar vanligt FOLK från ATT gå ut på gator och torg.

Typ.